Alfavärde

Nu har jag bekantat mig med ett nytt värde som kan vara till hjälp när man väljer fonder. Volatilitet, Sharpe och Beta försökte jag ju förklara kort i mitt inlägg Hur jag väljer och håller fonder, men nu har jag alltså snubblat över ett nytt värde som kan vara intressant att iaktta när man funderar på att köpa andelar i en fond.

Om man ser närmare på en fond på Morningstar, och väljer fliken "Risk och rating" kommer man att kunna se alfavärdet nästan längst ner på sidan.


På bilden kan man se att Nordea Småbolagsfond Norden har ett alfavärde på 11,00 jämfört med index. Alfavärdet visar den faktiska utvecklingen jämfört med den uppskattade utvecklingen enligt betavärdet under en treårsperiod. 11,00 betyder att fonden gått 11% bättre än uppskattat.

I praktiken används alfavärdet för att utvärdera hur duktig fondförvaltaren är. I dagens läge, när allting bara har gått upp, upp, upp och man börjar oroa sig för ras, kan en fond med ett högt, eller åtminstone positivt alfavärde kanske kännas lite tryggare, eftersom det tyder på att fondförvaltaren är kompetent, och kan göra det bästa av situationen vid en kraftig nedgång. Men det är ju viktigt att komma ihåg att man inte ska stirra sig blind på enskilda siffror, utan överskåda helheten...

Att bli rik på sin blogg

Tja, rik tror jag nog aldrig att jag kommer att bli på att blogga, men någon slant här och där har man möjlighet att tjäna. Det känns som att det egentligen är tid att skaffa ett eget domännamn och en bloggplatform i stil med Wordpress, men jag är lite nojig om att byta.

Jag har tidigare haft en resedagbok på nätet med egen domän. Trots mina försök att registrera den i olika sökmaskiner och i olika webbkataloger, var det just aldrig någon mer än min närmaste släkt ock bekanta som hittade dit. Jag lade till AdSense-annonser och på åtta månader tjänade jag $0,30. Jag tjänar ungefär lika mycket i snitt per dag på den här bloggen. Det är ju fortfarande en mycket blygsam inkomst men om jag inte räknar helt fel är den i alla fall 24 000% högre än för resedagboken, och jag tror att det till stor del har att göra med blogspot-domänen.

Det är därför jag är nojig om att byta till egen domän och annan plattform; tänk om jag än en gång försvinner in i dimman? Vad är det för roligt att blogga om man vet att det bara är faster Beata och Jürgen på jobbet som läser den? Fast i och för sig kanske det skulle vara värt ett försök? Jag skulle ju alltid kunna komma tillbaka hit till min Blogspot om det inte funkade med den nya blogg.

Jag läste Jakobs inlägg om den gratis e-boken "Dags att lämna ekorrhjulet!" och kom att tänka på att jag faktiskt också har en läsvärd gratis e-bok liggande. Den är skriven av John Chow (på engelska) och finns att ladda ner här. Den handlar om hur du skapar en framgångsrik blogg och tjänar pengar på den. John Chow tjänar för närvarande mer än $10 000.- per månad på sin blogg (lite annat än mina futtiga $9).

Den viktigaste huvudregeln är att man måste vara intresserad av det man bloggar om. Skulle man inte vara beredd att blogga om det gratis, kommer man inte heller i längden att lyckas tjäna pengar på det. Ladda ner och läs!

Returrätt

Vi har alla gjort en dålig affär någon gång. Man kanske impulsköper något innan man jämfört pris och funktion med konkurrerande produkter, eller så kanske man tror att produkten är något den i själva verket inte är.

Tidigare har jag ibland, när jag gjort en dålig affär, bara gömt köpet längst in i garderoben och försökt förtränga alltihop. Man känner sig dum och anser att man får skylla sig själv. Man försöker intala sig att man kanske ändå kan få nytta av grejen i framtiden, eller kan ge bort den till någon bara rätt tillfälle dyker upp. Oftast är ändå slutresultatet att man betalt surt förvärvade pengar för något som man inte har någon nytta av.

På senare tid har jag råkat ut för att både köpa fel produkt, och att impulsköpa en produkt till ett dåligt pris. Först köpte jag en skjorta i tron att den var långärmad bara för att upptäcka att den var kortärmad när jag kom hem och packade upp den. Några veckor senare köpte jag en mp3-spelare för €89,- bara för att upptäcka att samma butikskedja erbjöd samma spelare på sin hemsida för €65,-. I båda fallen hade jag som tur var 30 dagars returrätt, och jag fick tillbaka mina pengar utan problem.

Jag tror att många också drar sig för att lämna tillbaka produkter för att det känns som de skapar extra bekymmer, men det är faktiskt inte så komplicerat och ännu har inte affärspersonalen givit mig några sura miner. Man lämnar tillbaka prylen, skriver på en returanmälan och får pengarna i handen. Ofta kan det stå på kvittot hurdan returrätt affären erbjuder (spara alltid, alltid kvittot!) men är du osäker på vad som gäller kan du läsa om vilka minimirättigheter du har som konsument här.

Ibland erbjuder affären en bättre returrätt och garanti än vad lagen tvingar dem till, så det kan vara bra att fråga vad som gäller när du köper. Ett stort steg mot en bättre ekonomi är att ta sig i kragen och returnera alla sina dåliga köp istället för att samla dem på hög, skänka bort dem eller sälja dem till underpris på Internet eller loppis!

Feedburner

Nu har jag integrerat Feedburner i bloggen. Det har länge stört mig att det bara finns en liten "Prenumerera på inlägg"-länk, längst ner på sidan, som är så gott som osynlig. Nu finns en mycket tydligare RSS-knapp ovanför Kiva-annonsen. Med Feedburner får man RSS-statistik och en mycket intressant sak tycker jag är att man kan få reda på hur många som prenumererar på ens RSS-feed.

För dig som är obekant med vad RSS är, kan man kort säga att det är ett sätt för folk att snabbt få reda på när du har publicerat ett nytt inlägg i din blogg. Inlägget skickas ut till deras RSS-läsare, och det kan vara intressant att veta hur många RSS-prenumeranter man har eftersom en del av dem kanske alltid läser dina inlägg genom RSS, istället för att besöka din blogg, och därmed inte syns i din besöksstatistik. Det finns flera gratis RSS-läsare att ladda ner från Internet, men vissa webb-läsare har också en färdigt integrerad RSS-läsare.

Feedburner tar ungefär 15-30 minuter att aktivera och integrera i sin blogg, och det är gratis. Den kan öka ditt besökarantal och dessutom håller Google på att betatesta "AdSense for feeds", vilket gör att du snart även kan lägga till AdSense-annonser i din RSS-feed.

Börja använda Feedburner nu! Och börja RSS-prenumerera på min blogg, om du inte redan gjort det!

Ett par gratis ljudböcker

Jag fick ett mail i brevlådan om att Naxos har öppnat en ljudboksaffär. När jag klickade runt lite på sidan upptäckte jag att för att fira öppnandet, fanns två ljudböcker och några utdrag gratis att ladda ner. Eftersom gratis är gott, tänkte jag att jag skulle dela med mig. Böckerna kanske inte faller er alla i smaken, men nån kanske gillar dem. Båda är på engelska.

Charles Dickens - Hard Times
John Aubrey - Brief Lives

En bit ner på Naxos-sidan finns en länk till en zip-fil med hela boken. Passa på att ladda ner nu, för man vet inte hur länge erbjudandet gäller.

Välgörenhet genom Kiva.org

Bara för att man bestämt sig för att vara ekonomisk ser jag ingen orsak att vara egoistisk. Det finns ju många olika åsikter om välgörenhet. Man kan t.ex. oroa sig för att välgörenhetsorganisationen använder större delen av pengarna till administration, eller annars bara att pengarna aldrig når de som hjälpen är till för. Kiva.org arbetar efter principen "hjälp andra hjälpa sig själva".

Genom Kiva ger man inte pengar, utan man lånar dem till personer som behöver lite assistans för att förbättra sina liv. Man betalar in pengar till Kiva, som vidarebefodrar 100% av kapitalet till personen i behov genom en lokal mikrofinansieringsfirma (detta är inte samma sak som Folkia sysslar med, som jag skrev om i mitt förra inlägg).

Du lånar ut pengarna som sedan betalas tillbaka under en förutbestämd period. Någon ränta betalas inte ut åt dig, fast mikrofinansieringsfirman tar en ränta från låntagaren för att täcka sina omkostnader. Räntan är kanske högre än vad man skulle få för t.ex. ett bolån här i västvärlden, men betydligt lägre än vad vi skulle få betala för ett s.k. sms-lån. Oavsett är räntan mycket lägre än vad den skulle vara hos lånehajarna, som låntagaren annars skulle bli tvungen att gå till. I vissa länder är det så illa att om man lånar en summa på morgonen, förväntas man betala tillbaka dubbla summan på kvällen. Som outbildad/arbetslös/analfabet finns det inte många man kan vända sig till för ekonomisk hjälp.

Hur som helst... När du har lånat ut pengarna, följer återbetalningsperioden och när sedan hela lånet är återbetalt, har du möjligheten att antingen låna ut pengarna på nytt till någon annan, eller återta dem. Kiva har i dagens läge en återbetalningsprocent på 99,79%. Lånen ger man i bolag med andra långivare, eftersom summorna i de oftast är flera hundra dollar eller mer.

För tillfället har jag utlånat 2 x $25. Ena lånet är till en 50-årig änka i Kambodja, som behövde bygga ett hus med ett riktigt tak åt sig och sina fyra barn, och det andra lånet är till en HIV-positiv ensamstående sjubarnsmor i Kenya, som behövde öppna en liten fiskkonserveringsfabrik för att kunna försörja och ge sina barn utbildning.

Detta ser jag som ett bra exempel på att låta pengarna arbeta för en. I stället för att betala en summa regelbundet utan att veta vart den går, kan man använda samma pengar om och om igen till att hjälpa andra, som man får namn och bild på och har möjlighet att skriva kommentarer åt, och man får rapporter om hur låneprojektet framskrider.

Faktum är att jag tror att jag kommer att ge Kiva-presentkort till mina närmaste släktingar i julklapp istället för fåniga prydnader eller apparater som ändå hamnar längst in i garderoben eller på loppis efter några månader.

EDIT: Nu har jag, som ni ser, lagt till en Kiva-banner till vänster. Den är helt ideell, så jag får absolut ingenting om ni klickar på den.

Folkia, svenska folkets lånegivare

Jag har sett Folkias maffia-betonade reklam några gånger i TV och jag finner den ganska rubbad med tanke på likheterna i det negativa den anspelar på och tjänsten den försöker marknadsföra.

Farbror Vinnie är upprörd över att hans släkting inte godtar hans erbjudande om lån, för att släktingen menar att han fått ett bättre alternativ. Alternativet är uppenbarligen ett mikrolån ifrån Folkia. Att låna 1000,- i 30 dagar kostar "endast" 250,-. Vem som helst kan ju räkna ut att det är det samma som 25% månatlig ränta. Eller så kan man räkna det som 116% 300% årlig ränta. 116 300 procent!

Men förstås kallar ju Folkia det för "uppläggningsavgift". Räntan menar de att i själva fallet är 0%! Inte illa! På deras hemsida kan man läsa: "Folkias uppläggningsavgift är lägre än hos de flesta banker, och tas ut för att täcka kostnaderna för bland annat kreditprövning och administration av lånet". Det låter ju visserligen ganska trovärdigt, men jag vågar påstå att en detalj röjer sanningen. Uppläggningsavgiften stiger ju mer man lånar. Ett lån på 2000,- kostar 300,- och ett lån på 3000,- kostar 375,-. Hur kostnaderna för kreditprövning och administration kan stiga bara för att man lägger på en tusenlapp eller två på ett 30-dagarslån har jag väldigt svårt att förstå. Att det bara tar 15 minuter innan du har pengarna på kontot tyder ju också på att Folkias ansträngning knappast skulle vara värd 250-375,-.

På den gamla goda tiden, innan det fanns något som hette uppläggningsavgift som man kunde dölja räntan med, kallades detta för ocker. På Wikipedia kan man läsa "Ocker...innebär att någon utnyttjat någon annans nödsituation eller oförstånd för att få till stånd oskäliga ekonomiska avtal, till exempel lån med oskäligt hög ränta". Hur kan dessa lån inte räknas som ocker? Om man är beredd att ta ett sådant lån till en så hög avgift är det väl uppenbart att man antingen är i en nödsituation eller i ett tillstånd av oförstånd?

Nu är det ju tyvärr så att Folkia inte är ensamma och inte heller värst. De fick sig en känga bara för att deras reklam stack mig i ögonen. På deras hemsida har de en prisjämförelse som visar att det finns fulare fiskar i havet, t.ex. Kredit365 och Mobillån.

Månadens passiva inkomster

Den 15: varje månad hade jag tänkt rapportera mina passiva inkomster. Den här månaden tjänade jag €28,33 och mina fondtillgångar bröt €1000-strecket. Plus 50 öre som jag hittade utanför tunnelbanan. Många bäckar små...
Alla mina tre fonder har gått bra. Den som gick bäst var Indienfonden, som gick upp med 6,77% den här månaden.

Eftersom jag hade semester förra månaden blev det ingen rapport och heller inga fondköp. Därför köpte jag imorse fonder för €230 istället för €115. Det blev en fond som satsar på aktier i tillväxtregioner. Den har ännu inte funnits i tre år, så Nordea har inte beräknat nåt Sharpe-tal för den, men jag har en känsla av att det är bra grejer. Aktieinnehavet är utspritt över hela världen så blir det en bubbla i Kina eller nåt annat hemskt, borde fonden inte påverkas allt för mycket.

Nu och då funderar jag på om jag borde bli kund hos Nordnet eller nåt liknande, men samtidigt är det ju bekvämt att ha allt på ett ställe. Och vad har jag för nytta av tillgång till ~700 fonder, när jag kan hitta helt bra avkastning bland de ~70 jag nu har tillgång till? Det finns ju både för- och nackdelar. Nå ja... Kanske jag byter i framtiden, men än så länge känns det som fördelarna skulle vara marginella.

Enkelt grönsaksris

Finanskvinnan hade tidigare ett inlägg om grönsaksris i sin blogg, och nu tänkte jag bidra med med ett som jag testade idag. Det är en variant på ett recept som min fru fick av en bekant. Enkelt, gott, nyttigt och billigt.

Grönsaksris, 4 portioner (i verkligheten bara 2)
2 1/2 dl. dinkelris (för att Anna Skipper i "Du är vad du äter" säger att det är nyttigare än vanligt vitt ris.
1/2 påse (300 g.) wokgrönsaker
1 burk (2 dl.) Arla lätt creme fraiche med paprika och chili-smak

Koka dinkelriset med lite salt (1/2 tsk. kanske). Fräs grönsakerna. Sätt dem i samma kastrull och rör ner creme fraichen. Värm en stund i fall att creme fraichen fick röran att svalna. Salta efter behov. Klart!

Tänker du ställa till med en trerättersmiddag kan det eventuellt räcka till 4 portioner, men jag slevade gladerligen i mig hälften. Andra halvan blir middag i morgon. Om man räknar med två portioner blev det att kosta ca 12,- per portion, men det är för att jag är lite kinkig. Använder man vitt ris i flerkilosförpackning och wokgrönsaker från Euroshopper eller nåt liknande, kommer man nog en hel del billigare undan.

Cashflow 101

I DI läste jag om att Robert Kiyosakis brädspel Cashflow 101 har översatts till svenska. Spelet lär en hantera pengar och se sambandet mellan inkomster och utgifter. Jag har provspelat den engelskspråkiga PC-versionen några gånger, och kan väl erkänna att spelet skulle kunna förbättra ens ekonomiska kunskaper. Balansräkning är ett exempel på vad man får bekanta sig med. Överlag är spelet mycket inriktat på att tjäna pengar på fastighetsaffärer och hyresinkomster.

Som sagt är spelet är till viss mån lärorikt, men det är tyvärr inte särskilt roligt. Man får nog se det mer som ett inlärningsverktyg än ett nöje. I och för sig är det säkert lite roligare att spela med släkt och vänner än att spela mot datorstyrda råttor som jag gjorde. Sedan kan ju eventuellt brädspelsupplagan skilja sig från PC-upplagan på andra sätt.

En sak som jag tror att många reagerar på är att spelet kostar 1990 kr. Motiveringen är att det man får för pengarna är så mycket mer än vad man får om man köper ett annat brädspel. Förutom spelet får man 3 CD-skivor med Kiyosakis föreläsningar och dessutom får man ju ekonomisk kunskap som håller livet ut. Det bör dock nämnas att spelet inte är en helhetslösning mot ekonomisk inkompetens och inte heller garanterar att göra dig rik.

Problemet med spelet är ju som jag nämnde tidigare att det inte är så värst skoj. Det är ömsom tråkigt (när inga bra tillfällen att tjäna pengar dyker upp) och ömsom frustrerande (när du hankar dig fram med tre kostsamma barn och har förlorat jobbet fyra gånger, medan din motspelare lever i lyx och överflöd). Inte ens Donald Trump skulle ha en chans att vinna det här spelet om tärningen var emot honom. Fast man kan väl ta det som en påminnelse om att det verkliga livet inte alltid är en dans på rosor heller.

När du en gång lärt dig det som Cashflow 101 har att lära ut, kommer du antagligen inte att vilja spela det igen. Mitt råd skulle vara att köpa spelet, spela det med din familj tills ni alla kan det utan och innan och sälj sedan spelet vidare. Eller varför inte köpa spelet i bolag med ett gäng kompisar? För jag tror trots allt att Cashflow 101 har nått att lära ut, om du/ni råkar ha ett par tusenlappar över.

Cashflow 101 kan köpas från InnerSpace.

Dyrt med kryddor

Nu har jag flyttat in i min tillfälliga lägenhet och har bestämt mig för att börja kocka istället för att köpa hämtmat. Jag spanade in ett par recept på nätet och insåg plötsligt vilket otroligt basförråd av kryddor och dylikt man borde ha för att kunna fixa ihop lite gott käk (för att inte tala om alla andra basvaror som ris, pasta och mjöl)!

Peppar, salt, ketchup, senap, oregano, vitlök, chilisås, sojasås, m.m, m.m, m.m. Jag blir ju ruinerad! Inte orkar jag ju dra med mig en hel plastkasse med kryddor på flyget när det sen är dags att resa hem igen, och inte orkar jag ju sitta och äta mat som är kryddad med samma 2-3 kryddor varje dag heller.

Jag borde banne mig designa ett kompakt kryddreseset med små burkar och flaskor för olika kryddor och såser, som man kunde fylla på mellan resorna. Synd bara att det är så få som är i samma situation som mig. Kryddsetet skulle nog knappast bli en försäljningshit.

Peppar och salt och kanske till och med ketchup och senap skulle jag väl kunna snatta från nån snabbmatsrestaurang, men det känns lite i snålaste laget...

Kassabok

Igår skaffade jag mig en kassabok. Ett par gånger tidigare har jag försökt hålla reda på min ekonomi genom att spara alla kvitton från mina inköp för att sen skriva in dem i ett budgetprogram när jag kom hem. Problemet var ju bara att jag konstant hade skrynkliga kvitton i alla fickor, plånboken blev bara fullare och fullare av bortglömda kvitton, och köpte jag t.ex. en varm korv på stan så fick jag ju inget kvitto. Undrar förresten vad korvgubben skulle säga om man krävde kvitto för en vurre?

Så det slutade båda gångerna med att jag hade fickorna fulla av skrynkliga papperslappar och ekonomikalkyler som inte stämde. Men nu har jag som sagt skaffat en kassabok. Jag är åter igen i Stockholm för ett par veckor och traskade in i bokhandeln för att köpa mig en liten anteckningsbok. Jag blev glatt överraskad över att se att det fanns färdiga kassaböcker i litet format, men jag insåg snabbt att de inte var värda pengarna.

Kassaböckerna i fickformat hade 32 sidor och kostade 29,-. En vanlig anteckningsbok i samma format hade 48 sidor och dessutom en mer slitstark pärm och kostade bara 20,-. Så jag köpte alltså en vanlig anteckningsbok och på en minut hade jag kopierat ett uppslag som jag kvickt memorerat från kassaböckerna. Sen var det bara att börja anteckna dagens utgifter och "inkomster":


Kassaboken är ju endast för att hålla reda på pengarna jag har på mig. Resten får jag ju genom kontoutdrag och kreditkortsräkningar. För kortköp kanske jag måste spara kvittona ännu, från sådana tillfällen när jag köper fler saker på en gång, så att jag får in varje utgift i rätt budgetkategori, men lite bättre koll på ekonomin ska förhoppningsvis min "lilla svarta" ge mig.

Tillbaka från semestern

Det är svårt att förstå hur en månad kan passera så hastigt. Relativt bra tur med vädret har vi haft också. Jag har varit väldigt ekonomiskt oansvarig under semestern. Jag har inte följt med varken marknad eller börs. Jag har spenderat pengar ganska ohämmat. Jag har inte kollat mina fonder en enda gång.

Lite skäms jag nog för att jag varit så oekonomisk. Man kan ju inte ta semester från sin ekonomi. Men nu är det nya tag! Snart ska förhoppningsvis den här bloggen vara i full gång igen.