Jag har sett Folkias maffia-betonade reklam några gånger i TV och jag finner den ganska rubbad med tanke på likheterna i det negativa den anspelar på och tjänsten den försöker marknadsföra.
Farbror Vinnie är upprörd över att hans släkting inte godtar hans erbjudande om lån, för att släktingen menar att han fått ett bättre alternativ. Alternativet är uppenbarligen ett mikrolån ifrån Folkia. Att låna 1000,- i 30 dagar kostar "endast" 250,-. Vem som helst kan ju räkna ut att det är det samma som 25% månatlig ränta. Eller så kan man räkna det som 116% 300% årlig ränta. 116 300 procent!
Men förstås kallar ju Folkia det för "uppläggningsavgift". Räntan menar de att i själva fallet är 0%! Inte illa! På deras hemsida kan man läsa: "Folkias uppläggningsavgift är lägre än hos de flesta banker, och tas ut för att täcka kostnaderna för bland annat kreditprövning och administration av lånet". Det låter ju visserligen ganska trovärdigt, men jag vågar påstå att en detalj röjer sanningen. Uppläggningsavgiften stiger ju mer man lånar. Ett lån på 2000,- kostar 300,- och ett lån på 3000,- kostar 375,-. Hur kostnaderna för kreditprövning och administration kan stiga bara för att man lägger på en tusenlapp eller två på ett 30-dagarslån har jag väldigt svårt att förstå. Att det bara tar 15 minuter innan du har pengarna på kontot tyder ju också på att Folkias ansträngning knappast skulle vara värd 250-375,-.
På den gamla goda tiden, innan det fanns något som hette uppläggningsavgift som man kunde dölja räntan med, kallades detta för ocker. På Wikipedia kan man läsa "Ocker...innebär att någon utnyttjat någon annans nödsituation eller oförstånd för att få till stånd oskäliga ekonomiska avtal, till exempel lån med oskäligt hög ränta". Hur kan dessa lån inte räknas som ocker? Om man är beredd att ta ett sådant lån till en så hög avgift är det väl uppenbart att man antingen är i en nödsituation eller i ett tillstånd av oförstånd?
Nu är det ju tyvärr så att Folkia inte är ensamma och inte heller värst. De fick sig en känga bara för att deras reklam stack mig i ögonen. På deras hemsida har de en prisjämförelse som visar att det finns fulare fiskar i havet, t.ex. Kredit365 och Mobillån.
tisdag 17 juli 2007
Folkia, svenska folkets lånegivare
Upplagd av Jack of all Trades kl. 23:49
Etiketter: lån, privatekonomi, ränta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Bra blogg du har här.
Vill kommentera på ditt inlägg om Folkia. Det är nog inte så konstigt att kostnaden för lånet ökar med lånebeloppet. Det hänger ihop med risken att låntagaren inte betalar tillbaka. Förlusten för Folkia blir ju större då det nominella lånebeloppet ökar.
Sedan att bara för att låneprocessen går snabbt så skulle detta inte berättiga till en avgift. Ja, det är ju som att säga att bara för att Oracles databaser gör jobbet snabbare än MS Access så skall Oracle inte få kosta mer.
Jag tror att snabbheten i Folkias fall har att göra med att de måste ha investerat mycket i automatiserade system. Nog inte helt gratis.
Jag är mycket positiv till utvecklingen på mikrolånsmarknaden.
Det Svenska banksystemet behöver konkurrens (kolla vilka vinster storbankerna gör) och jag tror att Folkia skulle kunna bli en allvarlig spelare om de kan få fram lite nya produkter. Varför inte erbjuda inlåning till exempel? Eller bostadfinansiering till folk som har betalningsanmärkning men som har en städad ekonomi i övrigt?
Men tänk om de stora bankerna skulle höja sina avgifter lika mycket procentuellt för att de riskerade att inte få tillbaka pengarna? Problemet är ju att Folkia i större utsträckning lånar ut till människor som ligger i riskzonen att inte kunna betala tillbaka.
Folkia kanske förlorar 3000,- på ett lån, men personen i fråga kanske åker på betalningsanmärkningar, utmätning eller nåt annat som vänder hela livet upp och ner. Folkia flyter på som inget har hänt men låntagaren ligger värre till än innan han tog lånet.
Angående snabbheten tror jag nog att de automatiserade systemen är mer ekonomiskt för Folkia än att ha personal. Varför skulle de annars investera i dem? Visst ska de få ta ut en avgift, men om det kostar 10 kronor att göra en kreditkontroll och är gratis att föra över pengarna...
Visst skulle Folkia kunna bli en allvarlig spelare med nya produkter, men deras nuvarande mikrolånsprodukt tycker jag att är i det närmaste oetisk. Deras Folklån tycker jag däremot att är inom acceptabla gränser.
Jack tar upp en bra poäng:
"Men tänk om de stora bankerna skulle höja sina avgifter lika mycket procentuellt för att de riskerade att inte få tillbaka pengarna?"
Detta är ju redan ett standardiserat tillvägagångssätt bland banker, dvs man justrerar riskkomponenten i räntan beroende på kreditvärdigheten hos kunden.
Om man sedan kallar det ränta eller avgift är ju bara en semantisk fråga.
Jag vidhåller att Folkia i detta hänseende endast agerar ansvarsfullt och tar ut en avgift som förmodligen reflekterar den verkliga kostnaden, inklusive riskkomponenten.
Sedan skall man kanske ställa sig frågan om jag (eller du) skulle låna ut 3000 kr till en helt okänd snubbe som ringer in och frågar efter ett lån? Och, om vi nu skulle göra det, hur mycket skulle vi vilja ta betalt för den tjänsten?
Jag, för min del, skulle vilja ha mycket mer än 375 spänn för det tveksamma nöjet att ligga ut med 3000 kr i en månad utan att veta om jag får dem tillbaka.
I slutändan är detta en fråga om utbud och efterfrågan. Mer konkurrens driver ner priserna. Att förbjuda eller begränsa bolag som Folkia leder bara till att man förstärker storbankernas oligopol över oss medborgare.
När det gäller risken att dra på sig betalningsanmärkningar så man kan ju föra samma resonemang vad gäller vilken leverantör som helst. Är det oetiskt av Telia att leverera mobiltelefoni till de som i slutändan inte klarar att betala räkningen? Var drar man gränsen för individens frihet att ta egna beslut och ta ansvar för sin egen ekonomi?
Att det skulle vara oetisk av Telia att leverera mobiltelefoni till folk som inte kan betala räkningen kan jag väl inte riktigt säja. Skillnaden är ju att Telia erbjuder kommunikation till människor som vill kommunicera, medan Folkias affärsidé är att låna ut pengar till personer som uppenbarligen inte kan handskas med pengar. Kanske man skulle kunna likna det med om Systembolaget skulle rikta sig specifikt till alkoholister.
Jag tror att det är väldigt få bland Folkias klientel som behöver 3000,- inom 15 minuter för att deras frys har gått sönder. Mer ofta kanske det handlar om impulsköp, krogbesök eller att man annars helt enkelt inte klarar av att sköta sin ekonomi.
Som du säger kanske vi ska ha rätt att ta sådana här oförmånliga lån, men företag vars främsta tjänst är att tillhandahålla dem tycker jag nog att är lite dubiösa.
Telia säljer telefoni till folk som vill telefonera. Systembolaget sprit till folk som vill dricka och Folkia pengar till folk som vill spendera.
Systembolaget har 0% i kreditförlust ty de ger inte någon kredit.
Telia har kreditförluster, och därför får jag som betalande kund betala lite mer än vad som skulle vara nödvändigt om alla betalade sin räkning.
Så är det nog med Folkias betalande kunder också: Det kunde vara billigare om alla betalade sin faktura.
Jag ser som sagt inte problemet; skulle det vara mer oetiskt att sälja pengar än att sälja kommunikation?
Nej, låt fler Mikrolånebolag komma igång och därmed pressa ner priset. Jag kommer ihåg tiden då ett mobilsamtal hos Telia kostade 6 kr per minut... nu är det väl sisådär 49 öre!
anonym, inser du inte hur fruktansvärt uppenbart att du är någon form av lobbyist? Dina val av ord och formulering, din subjektivitet och dina absurda försvarsargument - jag har aldrig i mitt liv varit så övertygad om att det jag läser är skrivet av en representant för det företag/organisation som kritiseras.
Jag har dålig erfarenhet av folkia,
de svarar alldrig på telefon,
jag brukar låna från kundfinans.se och privatfinans.se.//magnus uppsala
Hej igen Jack,
Nej jag är ingen lobbyist, men jag är libertarian. Jag har följt debatten om Folkia och Mobillån sedan starten. Jag följde även debatten i Finland där denna typ av verksamhet startade långt tidigare.
Det spelar ingen roll vilket ämne det gäller; alkohol, pengar, spel. Jag kommer alltid att hävda att individen får lov att göra sina egna val.
För att detta skall funka så måste individen få full information. I fallet smålån så innebär det att kostnader skall redovisas tydligt. En sak som jag ogillar är att dessa företag försöker snyta åt sig ansökningsavgifter på 25-50 kr. För en del företag kanske detta är hela affärsidén och att inga lån någonsin ämnas ges ut. Jag såg flertalet exempel på detta i Finland under 2005.
Jag lånar genom www.pengardirekt.org funkar kanon
Bra skrivet!
Jag håller helt med om att ju fler aktörer som gör samma sak kommer driva ner priserna, även på sms lån. Det är ju det hederliga supply and demand förhållandet.
Det enda som skulle häva detta är ifall en aktörer stävjer mångfalden i branschen genom att köpa upp konkurrenterna (a la Standard Oil och Rockefeller). Då ökar priserna igen.
Det är så ekonomi och affärer fungerar. Allt nytt kostar en massa i början för att ingen annan gör det. Inte alls konstigt.
Personligen står jag på sms utlåningens sida. Alla kunder har ett ansvar för sitt eget liv. Vet man om att man troligtvis inte kan ha råd att låna 3000 kr och betala detta belopp + flera hundra lappar i ränta på 30-90 dagar, varför då ge sig in i leken? Varför då inte hitta ett sätt att tjäna in pengarna genom att sälja något istället?
I Sverige är det inte ovanligt att kunden alltid är offret. Lite löjligt och väldigt barnsligt beteende. Vi är så vana vid att affärsmannen är den fule gubben i ekvationen. Jag säger bara till er alla: vakna upp för fasiken och bli vuxna någon gång. Ta det förbaskade ansvaret ni anser alla andra ska ta. Använd hjärnan för en gång skull.
Tack for intiresnuyu iformatsiyu
Det är väldigt enkelt.
En person behöver pengar
En aktör erbjuder pengar
Avgifterna är inte dålda
Sedan får man ta ställning till...
Är man villig att betala ca: 1250 kr för att låna 1000 kr i 30 dagar?
Vid behov när ekonomisk kris uppstår... funkar det för mig.
Skicka en kommentar