Vägen ut ur ekorrhjulet

De flesta av oss vill slippa ut ur ekorrhjulet, men många verkar vara lite vilse över hur man ska gå till väga. Jag vet, eftersom jag har varit där själv. Många tänker "om jag bara var rik, ekonomiskt oberoende, så skulle jag inte längre vara i ekorrhjulet", så de springer hårdare och hårdare för att uppnå sitt mål. Låter det som en bra lösning? Man tänker "jag springer dubbelt så hårt i 5 eller 10 år, så kanske jag inte behöver springa mer sen". Men det finns en så mycket enklare och säkrare lösning.

Jag har haft flera olika sorters gnagare i min ungdom. Alla hade de ett ekorrhjul och fast de hade mycket små hjärnor, hade de alla en enkel lösning för att slippa ur ekorrhjulet: att sluta springa. De flesta som talar om att lämna ekorrhjulet är inte sådana som har svårt att få ihop till mat för dagen och tak över huvudet, utan sådana som vill ha saker; som önskar än det ena och det andra. Igen en gång vet jag, för att jag har varit där själv och levt i "bli rik"-kulturen.

Missförstå mig inte. Jag säger inte att man inte får önska saker och det är inget fel på att vara ekonomisk, men kanske man ska ta sig en funderare över sina motiv och allt det där som man vill ha. Om du först skriver en lista på allt du vill ha och sedan skriver en lista på allt du verkligen behöver, ser de då inte ganska olika ut?

Om man googlar termen "ekorrhjulet" hittar man ganska många som vill slippa det, men man hittar också några som har lyckats och det finns en stor skillnad mellan de som kämpar förgäves och de som verkligen lyckas: de som kämpar vill ha mer men de som verkligen har lyckats, har gjort det genom att uppoffra bekvämligheter och att klara sig på mindre.

De som verkligen har sluppit ur ekorrhjulet har inte gjort det genom att springa hårdare utan genom att sakta ner eller stanna helt. De väljer att följa listan på vad de behöver istället för allt det där som de vill ha. De går ner i arbetstid, skär ner på onödiga utgifter och sätter samvaro och relationer före materiella saker och dyra "upplevelser". De drömmer inte om allt de ska få och ska göra i framtiden, utan de lever här och nu. Det är nu som är viktigt!

Det lustiga är att när man en gång tagit beslutet att varva ner och leva enklare, så inser man att man inte vill ha alla de där sakerna på "vill ha"-listan mera. Det är det här man verkligen vill ha. Vad vill du? Tänker du springa resten av livet, eller kan du tänka dig att stanna upp och lukta på blommorna?